jag skulle vilja skälla ut dej, skrika i ditt ansikte, eller misshandla dej, eller rent av mörda dej. jag planerade det när jag var i tonåren, när jag hade bestämmt mej för att du inte skulle röra mej en enda gång till. jag hade hittat en kniv i skogen, den var rostig o gammal, det var en gammal jaktkniv med benskaft. Jag hade den under sängen under en träribba. Jag hade räknat ut att jag skulle gå in på natten & hugga den mitt i hjärtat på dig, den var lång i knivbladet, så jag tänkte att det skulle bli en säker död. Men jag gjorde det aldrig.

Jag minns förstår du, du kanske inte tror jag minns. Men jag minns dina äckliga flåsande stönande nätter på min kropp, jag minns från 5år och jag förstår idag att det varit tidigare än så som du berövade mej min förmåga att kunna skrika eller Känna smärta. Jag förstår idag att jag var i ditt våld många nätter. Jag minns ditt stönande och min paralyserade kropp, jag var som ett stelt skelett nedanför min hals, min kind låg mot kudden och min blick var stirrande stel, och i mitt huvud var tanken bara tom.

Jag stirrade ut i mitt svarta, mörka rum. En paralyserad barnkropp som inte gjorde vad min hjärna sa. Den var som av sten.

Jag minns hur du i duschen mitt på dagen kunde använda min mun, mitt svalj, för dina behov. Du juckade sönder hela munhålan, hela svaljet mot väggen inne i duschen. Jag minns att jag stirrade på mitt långa bruna hår som låg på min axel, och rörde sig fram och tillbaka av duschens strålar, medans allt pågick. Jag lådsades att jag inte var där, jag låtsades att jag tittade på mitt hår. 

Jag har bilderna kvar i mitt huvud av alla stunder i min barndom, som du stönade, trängde in i mej, om nätterna. Du fick mej att förneka min kropp, tappa förmågan att känna smärta, du tog något från mej, och jag vet inte hur jag ska få det tillbaka. Du fick mej o känna mej värdelös, äcklig, förstörd, och använd innan livet ens börjat.

Du slog mej också, du slog mej med knytnäven, du satte knäet på ryggen och frågade om jag var en ungjävel. Du sparkade mej på benen när ingen såg bakom husknuten eller ladugården. Du knuffade mej in i nässelsnår när jag bara hade trosor på mej. Du piskade mej så länge du orkade med dina händer på min nakna stjärt, du slog min lillebror. Du slog min syster. Tillslut slog du mamma. 

Du försökte strypa mej, du försökte strypa mamma. Du släpade min syster uppför trappan i håret. Du gjorde mycket, och jag minns allt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

mamma svek alltid gång på gång.  på ett konstigt vis, när anhöriga dog eller så, så kunde man få en lavett & Ovett för att man grät. Hon menade att man var fånig som grät. Hon förstod liksom inte att vi oxå hade relationer till anhöriga och hade kä...

... när jag gick i lågstadeit, kanske till&med dagis om jag minns rätt, så fick vi komma till en dagmamma. Där fick vi vara varje dag, i veckorna åkte vi aldrig hem, vi bodde där. vi hade till och med egna rum, egna sängar o skrivbord. Hon lärde mej ...

när jag var liten, jag minns inte hur liten, men säkert 4-5år, blev min mamma sjuk. Jag minns bara att jag satt under bordet i tvrummet när ambulansen hämtade mamma på bår. Mamma hade något fel på ryggen. Mamma var borta väldigt länge, och vi fick en...

Mamma du kan vara den mildaste ton och lyssna med bra öra, idag. Men jag vet att jag inte ska lita på dig till 100% för nästa stund är du tvär som ett åskmoln och kall & karg långt in i själen. Jag vet inte om det är åren med pappa som gjort dig så r...

pappa var aldrig hemma, han jobbade jämt. han hade aldrig semester, och hatade att åka bort på kalas. han kom hem o frågade vart maten var, åt och satte sig o kollade på sport. Att vi barn kanske satt vid tvn, tog han ingen noti om, det var som att v...