... när jag gick i lågstadeit, kanske till&med dagis om jag minns rätt, så fick vi komma till en dagmamma. Där fick vi vara varje dag, i veckorna åkte vi aldrig hem, vi bodde där. vi hade till och med egna rum, egna sängar o skrivbord. Hon lärde mej gemenskap, sammanhållning o lagandan i en familj. Hon hade alltid tid för alla oss, även att vi var 8barn sammanlagt ibland 12. Det var mina syskon & jag, och hennes egna. I ett stort hus på en stor gård. Hon gjorde alltid läxor med var & en, alla läxor. Hon övade till & Med med min blockflöjt. Ja, hon hann med varje barn. Varje dag. 

Mamma satt inte en minut i hela mitt liv, inte pappa heller, de frågade inte ens efter läxor.

Min dagmamma Gav mej mitt första barnkalas, jag fick bjuda hela klassen, Och jag var överlycklig. det var inget överpretansiöst, det var korv med bröd & hempoppade poppcorn. Och lite lek i trädgården. Min dagmamma lärde mej att det bästa i livet är gratis, och hon lärde mej friluftsliv. Hon lärde mej bra saker, som jag har användning av idag som mamma. 

Där var jag i 8-9år, vi var bara hemma på helgerna och vissa kvällar i veckan. Så när tonåren kom, och tiden hos Dagmamma var slut... Skulle mina föräldrar Ha oss hemma på heltid. 

Jag skulle leva med främmande föräldrar, som jag viste inte kunde mycket mer än att vara frånvarande. Vara osams, skälla & skrika, slåss.