pappa var aldrig hemma, han jobbade jämt. han hade aldrig semester, och hatade att åka bort på kalas. han kom hem o frågade vart maten var, åt och satte sig o kollade på sport. Att vi barn kanske satt vid tvn, tog han ingen noti om, det var som att vi inte fanns, han gick bara fram o bytte kanal, vred upp volymen och satte sig. ingen sa ett ljud. Han luktade jämt svett o var skitig. Rensade öronen med en av mammas hårnålar o kletade av ´vaxet på arbetarbyxorna. Harklade sig jämt o ständigt o hade röda ögon o ringar under ögonen. på kvä'llarna hördes alltid bråk från nervåningen, mamma grät jämt o pappa vrålade, vi fick inte vara på nerVåningen efter 17.00 vi skulle sova då. när jag var runt 15 fick jag vara på nerVåningen till 19.00 iallafall. Men helst skulle vi vara på våra rum hela tiden. Vi bode på landet, på en enslig väg, långt från samhälle o vänner. Närmsta granne var en ensam gubbe. 

Pappa var hetsk i humöret, han tände till på minsta lilla, som om han blev galen. En annan person. Ögonen förändrades och näsborrarna blev vidgade, som på en frustande tjur. Då viste man att det var kört. Det var bara att blunda och låta det som skedde ske, göra sig så liten som möjligt på golvet, en gång spelade jag medvetslös, men det gjorde honom äönnu mer förbannad och våldet blev ännu värre, det fanns inget sätt att slippa undan, det var bara låta han göra det han skulle. skaka, slå, rycka, slita i armar o ben, vrida ansiktet, kasta oss till golvet, bända på armar o ben, eller hålla för andningsvägar på mej, eller nån av oss. 

pappa jobbade jämt, jag vet att han i stort sett aldrig var hemma. Jag minns att han var mest arg hemma privat. Pappa pratade man aldrig med, om nått. 

Jag försöker förstå vad tanken var med allt det där, men jag kan inte se ngn logik, nån stans. Vad ville du uppnå pappa? Ville du döda oss, eller ville du avreagera dej på oss bara på något sätt? Eller var det ditt sätt att se på uppfostran? Jag minns bara inte riktigt vad vi skulle ha gjort mer än spillt mjölk, ritat utanför pappret nån gång, ja..  jag fattar faktiskt inte. 

hur skulle lilla jag, kunnat, och kunna... någonsin bevisa. Mer än att anonymt skriva såhär i en blogg. Men här tänker jag skriva allt om dej, om varenda dag du slagit mej, hånat mej, utpressat mej, nedvärderat mej, hånat och våldfört dej på mej sexuellt. Jag ska berätta för ALLA i hela sverige. Tänk att dina kunder läser detta kanske till o med. Du skulle inte få en kund om de visste vad du är. Vad du gjort, och hurdan du är.  

Du, Min far, som är företagare, och alla vet vem du är. Och alla vet att du är *en glad prick, han som alltid har glimten i ögat och är skojfrisk. 

Ja.. hur skulle jag utan att bli utfryst i hela socken, på varenda butik, inte få jobb på ett enda ställe.. Och förmodligen skulle jag inte ens klara att fåihop till ett åtal,  för ord skulle stå mot ord. Och nu är det 25 år sedan sista slaget blev slaget. Jag tror inte någon skulle förstå att du skulle kunna göra så mycket illa, men jag vet. 

Vad är straff nog för vem? Skulle det leda till något annat än bråk o osämja, och skulle jag ens må bra av att ens försöka dra upp det?

Jag vet inte om staffet/hämden är, att pappa *känner, att jag VET och att jag MINNS och att hans rädsla för att jag ska *säga nått, är hämd nog.

Det är som ett sjukt maktspel. Pappa har pengar, och idag kan jag ringa till honom och be om ett lån till en räkning jag inte kan betala, om min bil ska repareras, jag VET att han inte säger Nej. För jag vet .. att han vet.. Att jag kan ställa till ett rent Helvete för han, vilken minut som helst. Och jag erkänner, att jag tycker att han kan ha sitt sketna dåliga samvete, tömma sin jävla plånbok resten av livet igentligen, ont i hjärtat, kallsvettas. 

Tanken slår mej endå att han kanske njuter av att jag behöver hans pengar trots allt han gjort. 

Men att jag utnyttjar honom nu på ungefär lika skitaktigt sätt som han utnyttjade mej,  ser jag som ett skadestånd. Och jag mår inte dåligt av det, ett skit. Han tror att jag är en vän, en dotter, hans dotter. Men i mitt hjärta är han bara en bank, en gubbe, en pedofil, som inte kommer i närheten av mina barn.  EVER!!

jag skulle vilja skälla ut dej, skrika i ditt ansikte, eller misshandla dej, eller rent av mörda dej. jag planerade det när jag var i tonåren, när jag hade bestämmt mej för att du inte skulle röra mej en enda gång till. jag hade hittat en kniv i skogen, den var rostig o gammal, det var en gammal jaktkniv med benskaft. Jag hade den under sängen under en träribba. Jag hade räknat ut att jag skulle gå in på natten & hugga den mitt i hjärtat på dig, den var lång i knivbladet, så jag tänkte att det skulle bli en säker död. Men jag gjorde det aldrig.

Jag minns förstår du, du kanske inte tror jag minns. Men jag minns dina äckliga flåsande stönande nätter på min kropp, jag minns från 5år och jag förstår idag att det varit tidigare än så som du berövade mej min förmåga att kunna skrika eller Känna smärta. Jag förstår idag att jag var i ditt våld många nätter. Jag minns ditt stönande och min paralyserade kropp, jag var som ett stelt skelett nedanför min hals, min kind låg mot kudden och min blick var stirrande stel, och i mitt huvud var tanken bara tom.

Jag stirrade ut i mitt svarta, mörka rum. En paralyserad barnkropp som inte gjorde vad min hjärna sa. Den var som av sten.

Jag minns hur du i duschen mitt på dagen kunde använda min mun, mitt svalj, för dina behov. Du juckade sönder hela munhålan, hela svaljet mot väggen inne i duschen. Jag minns att jag stirrade på mitt långa bruna hår som låg på min axel, och rörde sig fram och tillbaka av duschens strålar, medans allt pågick. Jag lådsades att jag inte var där, jag låtsades att jag tittade på mitt hår. 

Jag har bilderna kvar i mitt huvud av alla stunder i min barndom, som du stönade, trängde in i mej, om nätterna. Du fick mej att förneka min kropp, tappa förmågan att känna smärta, du tog något från mej, och jag vet inte hur jag ska få det tillbaka. Du fick mej o känna mej värdelös, äcklig, förstörd, och använd innan livet ens börjat.

Du slog mej också, du slog mej med knytnäven, du satte knäet på ryggen och frågade om jag var en ungjävel. Du sparkade mej på benen när ingen såg bakom husknuten eller ladugården. Du knuffade mej in i nässelsnår när jag bara hade trosor på mej. Du piskade mej så länge du orkade med dina händer på min nakna stjärt, du slog min lillebror. Du slog min syster. Tillslut slog du mamma. 

Du försökte strypa mej, du försökte strypa mamma. Du släpade min syster uppför trappan i håret. Du gjorde mycket, och jag minns allt.