hur skulle lilla jag, kunnat, och kunna... någonsin bevisa. Mer än att anonymt skriva såhär i en blogg. Men här tänker jag skriva allt om dej, om varenda dag du slagit mej, hånat mej, utpressat mej, nedvärderat mej, hånat och våldfört dej på mej sexuellt. Jag ska berätta för ALLA i hela sverige. Tänk att dina kunder läser detta kanske till o med. Du skulle inte få en kund om de visste vad du är. Vad du gjort, och hurdan du är.  

Du, Min far, som är företagare, och alla vet vem du är. Och alla vet att du är *en glad prick, han som alltid har glimten i ögat och är skojfrisk. 

Ja.. hur skulle jag utan att bli utfryst i hela socken, på varenda butik, inte få jobb på ett enda ställe.. Och förmodligen skulle jag inte ens klara att fåihop till ett åtal,  för ord skulle stå mot ord. Och nu är det 25 år sedan sista slaget blev slaget. Jag tror inte någon skulle förstå att du skulle kunna göra så mycket illa, men jag vet. 

Vad är straff nog för vem? Skulle det leda till något annat än bråk o osämja, och skulle jag ens må bra av att ens försöka dra upp det?

Jag vet inte om staffet/hämden är, att pappa *känner, att jag VET och att jag MINNS och att hans rädsla för att jag ska *säga nått, är hämd nog.

Det är som ett sjukt maktspel. Pappa har pengar, och idag kan jag ringa till honom och be om ett lån till en räkning jag inte kan betala, om min bil ska repareras, jag VET att han inte säger Nej. För jag vet .. att han vet.. Att jag kan ställa till ett rent Helvete för han, vilken minut som helst. Och jag erkänner, att jag tycker att han kan ha sitt sketna dåliga samvete, tömma sin jävla plånbok resten av livet igentligen, ont i hjärtat, kallsvettas. 

Tanken slår mej endå att han kanske njuter av att jag behöver hans pengar trots allt han gjort. 

Men att jag utnyttjar honom nu på ungefär lika skitaktigt sätt som han utnyttjade mej,  ser jag som ett skadestånd. Och jag mår inte dåligt av det, ett skit. Han tror att jag är en vän, en dotter, hans dotter. Men i mitt hjärta är han bara en bank, en gubbe, en pedofil, som inte kommer i närheten av mina barn.  EVER!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

mamma svek alltid gång på gång.  på ett konstigt vis, när anhöriga dog eller så, så kunde man få en lavett & Ovett för att man grät. Hon menade att man var fånig som grät. Hon förstod liksom inte att vi oxå hade relationer till anhöriga och hade kä...

... när jag gick i lågstadeit, kanske till&med dagis om jag minns rätt, så fick vi komma till en dagmamma. Där fick vi vara varje dag, i veckorna åkte vi aldrig hem, vi bodde där. vi hade till och med egna rum, egna sängar o skrivbord. Hon lärde mej ...

när jag var liten, jag minns inte hur liten, men säkert 4-5år, blev min mamma sjuk. Jag minns bara att jag satt under bordet i tvrummet när ambulansen hämtade mamma på bår. Mamma hade något fel på ryggen. Mamma var borta väldigt länge, och vi fick en...

Mamma du kan vara den mildaste ton och lyssna med bra öra, idag. Men jag vet att jag inte ska lita på dig till 100% för nästa stund är du tvär som ett åskmoln och kall & karg långt in i själen. Jag vet inte om det är åren med pappa som gjort dig så r...

pappa var aldrig hemma, han jobbade jämt. han hade aldrig semester, och hatade att åka bort på kalas. han kom hem o frågade vart maten var, åt och satte sig o kollade på sport. Att vi barn kanske satt vid tvn, tog han ingen noti om, det var som att v...